September rapport

Maktlösheten och besvikelsen börjar bli kännbar. De flesta idéer som funnits har provats men inte lyckats få den genomslagskraft vi önskat. Vi har några få möjligheter kvar som provas och som vi håller tummarna för.

Det som stör mig mest är det ointresse som finns för att av Europas djurvänligaste parker ska läggas ner och som är belägen i vårt egna avlånga land. Vår befolkningen verkar ha så mycket annat man måste kämpa för, så man glömmer bort de som inte kan tala för sig själva. Det gör mig så lessen – även om jag förstår att det är tufft att bo i Sverige nu. Men trots att jag har egna saker att slåss för, så har jag ändå tagit mig tiden att kämpa för dessa djur, men vi är få – alldeles för få, som går från tanke till handling. Vad är det som händer med oss? Har vi blivit så hunsade att vi rättar oss efter dem med makt och pengar och inte kämpar för det som är rätt och riktigt?

Vi pratar här om en park med utrotningshotade djurarter. En plats där djuren har möjligheter att gå undan om de vill och som sköts om bra, inte bara genom att de får mat utan även sysselsättning. )Det är jag dock övertygad om att andra parker också gör- dvs sköter om sina djur exemplariskt.) Men få av landets parker har så stora hägn att djuren KAN gå undan och få vara för sig själva ett tag. Så med sagt så står jag ändå här med mina frågetecken? Varför lägga ner just denna park? Varför går den här parken back när andra parker går bra? Det lämnar jag åt läsaren att fundera på även om jag själv är så pass insatt att jag ganska bestämt kan peka åt ett speciellt håll. Jag är dessutom numera övertygad om att det här är ett projekt man har bestämt för länge sen och jobbat på under en lång tid. – Att låta parken gå back så man kan lägga ner den utan att bli ifrågasatt.

Att inte bli ifrågasatt har man lyckats bra med. Varför det? Återigen – varför ingen försäljning? Jo – för att man har haft en långsiktig plan för utveckling av Grönklitt till en park som inte har så stora kostnader året om (foder, veterinär, specialutbildad personal mm). Man skyller på bristande intresse från besökare trots att man inte själv utvecklat parken eller tagit hänsyn till att vi haft/har en pandemi. Man passar bara på… Å kommunen ser ut som fågelholkar tillsammans med många företagare i byn som inte vågar gå emot grupptrycket att “inte ifrågasätta Grönklittsgruppen” och man skyller på att som företagare så förstår man att man måste gå med vinst. Som företagare förstår man också att man måste investera. Till exempel en dagligvarubutik går inte med vinst om de inte har köpt in varor!? Ganska logiskt eller hur!? Men inte för företagare som Grönklittsgruppen eller de i byn som väljer att tiga och hålla med makthavarna…

Om vi bara tar oss en blick utöver Sverige och de andra parkerna som finns här, så finns det andra parker som har betydligt sämre möjligheter, till inga alls, att låta djuren ha så här stora hägn och kunna gå undan – än vad Rovdjursparken har. Ändå protesterar ingen? Jag vet att parker börjar bli omoderna men samtidigt så är det ju en otroligt bra plats att lära sig på (om man nu satsar på det) – om man besöker parken för rätt ändamål. Men trots det så höjs inga röster från andra parker, andra djurälskare än vi (ca 2 300 personer) eller någon journalist (än Jörgen Wåger på Siljan News) som är intresserad av berätta historian från 2 håll och inte bara från företagets sida. Trots valår och Ukraina-krig så borde någon av alla de vi kontaktat av experter, naturfilmare, djurorganisationer, djur-räddare, media, andra organisationer med flera reagera, men det förblir tyst. Så tyst.

Även om min bitterhet lyser igenom så har jag fortfarande ett uns av hopp att något ska gå rätt. Det bara måste det för djurens skull. Men om vi tittar tillbaka på vår historia och uppkomst så inser jag att vi inte har lärt oss ett dugg av den. Det är inget nytt att vår art utplånar andra människoarter, djurarter och miljöer – det har vi gjort förr, om och om igen. Å vi lär oss absolut inte. Vi bara upprepar våra misstag om och om igen. För vad? Jo det är så enkelt så det är skrämmande. Makt, avundsjuka (andras tillgångar) och pengar (tillgångar innan valuta uppfanns). Är det verkligen åt det hållet vi vill fortsätta gå?

Så snälla – hjälp oss sprida informationen om nedläggningen och OM du känner någon kändis – be dem stötta oss med ett foto.

Det får inte bli så att det här blir en “för-sent-att-agera-nyhet” då några djurindivider, eventuellt, redan är avlivade.

Tack på förhand. //Jessica

Tack för all er hjälp.